Vecka 35

Sååååå! Nu kommer äntligen rätt magrapport upp :) Är alltså i vecka 35 nu :)




Vecka 35


Barnet

Barnet väger runt 2,5 kg.

Lårbenet är ungefär 6 cm. Huden är täckt av ett tjockt lager fosterfett, vernix, som skyddar
huden i fostervattnet. Navelsträngen är nästan en halv meter lång. Den är snurrad
som en telefonsladd, elastisk och stark.


Mamman

Hud som kliar, armar som krymper

Den allra sista delen av graviditeten närmar sig. Hos förstföderskan har barnet oftast lagt sig med huvudet fixerat ner i bäckenet. Det kan vara en av anledningarna till att det inte rör sig på samma sätt som tidigare. Det har inte längre samma svängrum. Barnet ökar i vikt med mellan 25 och 30 gram per dag och det börjar bli rejält trångt. Det räcker med att du känner liv varje dag. Många tycker att barnet har mer bestämda perioder, vanligen kvällstid, när det är som livligast. Du kan känna dig trött och ha ont i både rygg och bäcken. Magen börjar bli stor och tung. Det är inte så konstigt om du känner dig obekväm. Kanske oroar du dig för att du gått upp mycket i vikt.
Det är inte så konstigt och det mesta är vätska som försvinner av sig själv efter att du fött. Sluta inte äta eller försök hålla igen. Du och ditt barn behöver mycket
näring så här i slutet av graviditeten. Antagligen tänker du mycket på förlossningen. Hur skall det bli? Kommer jag att klara förlossningssmärtan? Frågor och tankar avlöser varandra. Skriv gärna ner dem, prata både med din partner och med barnmorskan. De allra flesta kvinnor brukar komma till en punkt när man känner sig redo. När man, om än spänd men också förväntansfull och beslutsam, inget annat vill än att få komma i gång med sin förlossning. Förbered er så gott ni kan
och ta reda på så mycket som möjligt. Kunskap lugnar och ger större trygghet. En trygg mamma föder lättare och genom att vara avspänd och fokuserad kan smärtupplevelsen lindras av sig själv.


Hur jag mår

Jag mår väl relativt bra, trött och mycket ont i revbenen och ryggen men inget värt o klaga över :)
Lillan lever loppan som vanligt. Lyckas trycka sig emellan höftbenet och revbenen så det gör ont som satan! Och älskar självklart att sparka på både revbenen och kissblåsan... Tror tyvärr att hon har ärvt sitt humör/temperament från sin pappa... Inte kul! Han var hur vild som helst när han var liten! Satt inte still en sekund! ...Hur ska detta gå... ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0